Det här är en kort skildring av vad som hände förra helgen, när Måns hade rätt och vi andra hade fel. Det sved ordentligt redan då att erkänna att det var så, och att redogöra för det här spär ju på det ytterligare. Men det var kul.
Jag, Måns och Simon hade käkat hamburgare och hamnade sen på en bar och drack en öl. Måns, som även i vanliga fall kommer med storslagna och komplicerade idéer och projekt som alltid låter kul men ändå är fantastiskt roliga att driva med, redogjorde för något han "hade hört talas om". Det gick ut på att det skulle finnas en norsk spritsort, som efter att den tillverkats lastades på fartyg och fraktades till Australien och tillbaka. Detta enbart för att få smak "av havets rullningar" och skiftande temperaturer, spriten gick inte ens i land i Australien innan den fick åka hem till Norge igen.
Detta var naturligtvis det dummaste både jag och Simon hade hört talas om, och Måns och hans teori hånades svårt. Exempelvis väcktes frågan varför man inte istället skickade ut spriten i rymden så tyngdlösheten fick verka på den och göra den god. Sån var nivån, men Måns stod på sig. Vi frågade barpersonalen, de hade inte hört talas om något liknande och de stämde dessutom in i hån-kören mot Måns.
I ett sista desperat anfall skickade Måns så en välformulerad fråga till 118100, som ju har svar på allt. Inget svar kom på några minuter, och vi hann spela upp den troliga scenen när även de anställda där skrattade rått åt Måns och hans idé, när mobilen plingade till. Jodå, spriten heter Norsk Linieakvavit och den skickas fram och tillbaka till Australien, så att "havets rullningar håller spriten i ständig rörelse och så att skiftande klimatzoners temperaturer får verka på den". Tydligen grundas detta på att en last på 1800-talet skickades tillbaka till Norge, därför att, enligt 118100:s version: köparen gick i konkurs, eller enligt Wikipedia: australiensarna tyckte brännvinet var äckligt. Så här i efterhand förstår man ju att det var odrickbart för dem, då det endast färdats en väg till Australien, och inte rullat färdigt.
Hur som helst fick vi ju erkänna att Måns hade rätt. I baren hade de dessutom spriten, och även om vi var för snåla för att köpa av den fick vi låna flaskan och läsa på den. Mycket riktigt, på etiketten stod hela historien, förutom biten om att australiensarna inte gillade den. På insidan av etiketten stod dessutom med vilket fartyg just den spriten åkt och mellan vilka datum. Berest dryck.
Summa av kvällen: En omåttligt nöjd Måns, mindre nöjda Fredrik och Simon. Men är nöjd ändå, jag har skaffat en ny favoritdryck. Har inte smakat den än, men idén är så bra/dum att man måste älska den. Även om jag är skyldig Måns en flaska.
