Till sjöss i Spanien och Portugal

Nu börjar det hända saker. Både i det avseendet att vi börjat segla, och att det hänt en del ombord. Kvar i Gibraltar för ett par dagar sen var det fullt ös, mekaniker som jobbade med allt möjligt hela dagarna, samt delar av nätterna. Den gången det var nattskift blev min nattvila förpassad upp på däck, då min säng är precis intill motorn och därför passar utmärkt som förvaringsplats för allehanda verktyg under tiden man jobbar. Vi i besättningen fördrev dagarna med att fixa smågrejer ombord. Tog även en rejäl vandring upp på the Rock, den 500 meter höga klippan som är lite av Gibraltars kännetecken. Som alla känner till älskar tyskar att vandra i berg, så vad passade bättre än att bli guidade upp av båtmäklaren Peter från Bayern. Eftersom det finns både bilväg och linbana upp och alla som besöker stället är både rika och lata, är det väldigt ovanligt att någon går hela vägen upp. Det gjorde vi i alla fall, med en otrolig utsikt över sundet där Medelhavet och Atlanten möts. Väl på toppen träffade vi på de ”vilda” aporna som bor där. Enligt traditionen ska Gibraltar återgå till spansk ägo när aporna försvinner, varför man är mycket noga med att mata dem och se till att de trivs. Gibraltare gillar inte spanjorer. Det har dessutom visat sig att de inte gillar britter heller. Gibraltar är lite av en gåta, kommer nog inte sakna stället.

Så var det äntligen dags för en provtur i sundet utanför hamnen. Det blåste rejält, och sundet utanför kan liknas lite vid skärgården hemma, bara att man byter ut alla öar mot lastfartyg. Mycket att se upp för alltså. Vår båt har ju två master, och i dessa sitter rullfockar, vilket är seglen där fram. När vi rullat ut den andra av dessa, och skulle skota hem den bröts hela skenan som den löper i loss med ett brak och flög iväg. Lite av ett antiklimax när vi seglat i ungefär fem minuter. Vi slog i alla fall ett par slag med de övriga seglen, vilka fungerade fint, och skadan visade sig senare vara ganska lätt att reparera.

Efter att skadan fixats var det någon dag senare dags för den riktiga avfärden. Alla kände sig ganska mätta på Gibraltar, även om vi tagit en uppfriskande kväll i Spanien, vilket var en ordentlig kontrast med massor av folk, liv och rörelse och allmänt trevligt. Tisdag morgon bar det av, vi kastade loss och seglade västerut. Planen för dagen var en kortare tur för att få koll på båten och allt. Omständigheterna ville annorlunda och 18 timmar efter avfärd la vi till i Cadiz i Spanien klockan tre på natten. Sov mycket gott efter det.

Onsdagen blev en heldag i Cadiz, med promenader genom trånga gränder, glass på stranden och en ordentlig tapas-middag innan ett relativt tidigt sänggående inför morgondagens segling.

På torsdagsmorgonen var det planerat att en längre sträckas segling skulle inledas, en sträcka som tyvärr kom att kantas av en del problem, men även mycket fint. Redan på väg ut ur hamnen började motorn, som trilskats lite till och från, att bli ordentligt varm, och kylningen visade sig vara ur funktion. Gick vidare trots detta, vilket ledde till att Lennart skulle komma att spendera merparten av de närmaste 30 timmarna nerkrupen i motorrummet. Vinden låg på fint och vi hissade alla fyra segel och stod på bra, för att korsa den stora viken och komma in i Portugal. Periodvis dog vinden dock ut och motorn sattes igång, inte helt utan problem. Under kvällen tog gasen i köket slut och det funkade inte att koppla in ny. När jag gick upp i gryningen för att ta min vakt berättade Stefan att toan inte funkade. Nu låter det som att den här seglingen mest var kantad av bekymmer, vilket inte är helt sant. Det var även en otroligt häftig havssegling utan land i sikte åt något håll, och där vi låg upp mot 7-8 knop stadigt på kryss. Vi fick se både solnedgång i havet, segla under en totalt svart himmel täckt av stjärnor, se solen gå upp ur havet och se delfiner hoppa i vårt kölvatten. Njöt i fulla drag av att halvligga bakom rodret helt ensam i mörkret, låta vår underbara autopilot hålla kursen och se solen gå upp.

Hur funkar det då för oss ombord? Båten är väldigt bekväm och rymlig, så är inga problem att bo alla sex personer på den lilla ytan. När vi seglar har vi delat in oss i två vakter som turas om, den ena med mig själv, Lennart och June, och den andra med Stefan, Micke och Björn. När den ena seglar så sover den andra, vilket nästan stämmer ofelbart oavsett tid på dygnet. Förutom när vi äter, vilket vi också gör i princip hela tiden. Det är helt galet, man rör sig så lite, men är hungrig hela tiden och somnar så fort man ligger ner. Kakor, frukt och godis går åt i rasande fart. Stefan far runt ombord, drar i tampar, fixar och donar oavbrutet. Micke och Björn observerar och suger upp allt de kan om segling. Lennart fixar med motorn, med elen, med gasen eller något annat som krånglar. Emellanåt hinner han segla lite också. June är också med och seglar, samt håller koll på att vi får i oss mat och dricka.

Jag och Micke hade en diskussion vid rodret, och konstaterade att vår fart motsvarade ca 7-8 km/h, vilket alltså innebär att vi ska ta oss hem till Sverige längs en rejäl omväg i den farten. Tror vi gör bäst i att inte resonera på det viset.

Det gungar så inåt helvete ombord, speciellt nu när vi kryssat och gått mot vågorna. Båten är ju hög, så det stänker inte in någonting, men det är svårt att göra saker under däck när det gungar, t ex laga mat, så har försökt att ha sådant fixat i förväg innan vi går ut. Mot sjösjkua använder vi något så new age-aktigt som akupressur-armband. Akupressur är som akupunktur fast man trycker istället för att använda nålar. Armbandet har en knöl som trycker på en punkt på insidan av handleden, vilket motverkar sjösjuka. Jag vet, det låter som en riktig scam, men jag tror det funkar. Det säljs dessutom på Apoteket, så någonting måste det väl ligga i det. Inga spyor än i alla fall.

Vår destination blev sedan Villamoura på Algarve-kusten i Portugal, där vi befinner oss nu. I inloppet hit la motorn av igen, så vi seglade in och fick assistans in till bryggan. En mekaniker har nu byggt om kylningen, så den ska fungera nu. Villamoura är en charter-ort full av britter, kombinerad med en jätte-marina full av lyxiga motorbåtar. Någonting i stil med S:t Tropez goes Gran Canaria. Har inte besökt någon av dessa i och för sig, men jag kan tänka mig. Här finns mängder av barer där trubadurer slaktar gamla klassiker, gatorna dräller av neonskyltar, britter och erbjudanden om att köra vattenskoter i en kvart för 40 euro. Genom marinan mullrar motorbåtar med gubbar vid ratten. Ok, helt dåligt är väl inte stället, här är varmt och skönt och finns långa stränder.

Nu är det bara att hålla tummarna för att saker och ting håller ihop ombord, Lennart börjar bli lite trött på att allt går sönder. Trots en del krångel har det hittills varit riktigt kul och spännande, jag stormtrivs med livet och rytmen ombord, och ser fram mot mer segling.